Hacienda Pinsaqui

Att komma till Hacienda Pinsagui var som att få en fin present. Här hade jag kunnat stanna i flera dagar.



Pelargoner inramar fontänen. Så vackert!



En av de vänliga som tog emot oss när vi kom.


På väg mot vårt rum.


Stort och mysigt.


Som sagt – här skulle jag vilja ha tid att bara vara … sitta i lugn och ro och läsa en bok.


Härligt glas i badrumsföntret.



Men hu så kallt och rått det är. Som tur är finns det en eldstad i varje rum …



… och medan vi åt middag stoppade personalen varmvatten-
flaskor i sängarna.





Härlig blus. Här hemma skulle jag se ut i en clown i en sådan, men jag måste medge att jag blev riktigt sugen på en egen.



Juice från guanabanafrukten förvandlas till glass i en kopparbunke på halm, is och salt.


Sällskapsrum. Hade nästan lika gärna kunnat vara i Sverige.





Måndag 6 april 2015 Krasse bakom stugknuten. Den ser ut att trivas väldigt bra.


Fantastisk öppen spis i frukostmatsalen.


Och fin utsikt.



Afrikas blå lilja verkar trivas ännu bättre än pelargonerna.




Det är inte alla stallbyggnader som pryds av en pelargon-
rabatt.


Trasslig sky av bougainvillea.



Underbart staket med mossiga kuddar.



Afrikas blå lilja på nära håll.




Spansk mossa.




Citrus.



Så vacker blomma. Jag undrar vad den heter.



Haciendans baksida.


 




Det går inte att se på bilden, men allt det lummiga är blomman för dagen. Det måste vara oerhört praktfullt soliga dagar när blommorna är fullt utslagna.



Damm full av skräddare.



Här kan man också slå sig ner och bara njuta. Inne fast ute på en och samma gång.




Dags att ta farväl av den vackra haciendan och den maffiga pelargonrabatten. Det känns lite sorgligt.



Vår busschauffär Franklin väntar på oss. Det är dags att åka mot den stora indianmarknaden i Otavalo.



Otavalo omges av vulkanerna Imbabura, Cotacachi och Mojanda. Här hålls en känd indianmarknad varje lördag. Vi är här en måndag. Det är marknad då också, men inte lika trångt med folk.



Här finns ett överflöd av olika slags textilier. Jag är på jakt efter väska, eftersom jag vill lämna min lilla resväska i Quito när vi i morgon beger oss till Amazonas.



Försäljerska.



Allting är färgglatt. Väldigt färgglatt. Men de här skinnen var lite mer neutrala. Synd att de inte går ner i resväskan.





Som sagt. Färgglatt.




En kvinna förevisar en schal för en i vår grupp. Det blir affär. Jag hittar en fin väska och lyckas även leta mig fram ett postkontor. Tur att jag inte ska skicka så många kort med tanke på att frimärkena kostar tre dollar styck.