Tisdag 7 april 2015 Man vet att man är på en liten flygplats när de inte ens finns ett bagageband. Här ställs väskorna helt enkelt på de ljusgrå plattorna bakom stenbänken.
Vi åker en kort tur genom Coca – det tar endast fem minuter mellan flygplatsen och floden där vår båt väntar.
Napofloden. Nu väntar två och en halv timma i full kareta med motorbåt.
Vi passerar flygplan på pontoner …
… oljefält …
… vacker natur …
… och skojiga flodbåtar.
Här slår de ner stora pålar i marken.
Kan en båt bli sötare?
Här och var bor det folk.
Himlen mörknar …
… och mörknar …
Till slut låter det som om ett stort flygplan närmar sig fjärran ifrån.
Och så brakar ovädret lös. Manskapet delar snabbt ut regnponchos. Jag sätter mig i skräddarställning och försöker gömma både mig själv och handbagaget under ponchon.
Att båten har ett litet tak hjälper inte alls när det blåser från sidan. Dessutom åskar det.
Men efter att ha legat stilla och väntat ut ovädret så kan vi till slut fortsätta och närmar oss slutstationen.
Dags att kliva av …
… packningen får åka i egen vagn.
Efter en liten promenade på kanske 300 meter kommer vi till en small och grund fåra.
Här får vi kliva i mindre kanoter .
Åh, så gärna jag skulle vilja undersöka flodbanken närmare. Det finns säkert massor att se för den som stillar sig och har tid att titta länge.
Myrbon.
Och här bor det bin ... eller getingar.
Vegetationen tycks kunna få fäste på allt.
När vi kommer ut i sjön som vi ska korsa så ser vi tydligt att det är lägre vattenstånd än vanligt.
Det finns mycket att titta på ...
... och kikare är ett måste i packningen.
Efter en halvtimma får vi äntligen en första glimt av hotellet.
Resten av gästerna kommer bakom oss.
När vi kommer fram får vi varma fuktiga handdukar att torka av oss på, en drink, melonkulor och små piroger.
Vi bor i en väldigt lyxig hydda.
När vi återvänder efter nattpaddlingen i kväll kommer myggnäten att ha fällts ner. Det enda jag saknar är luftkonditionering. Jag har aldrig upplevt så här hög luftluktighet.
Det finns inga glas i fönstren, bara myggnät för att vi verkligen ska kunna höra djungelns alla ljud.
Balkong i skuggan.
Rummets viktigaste pry. “The dry box.”
Det är inte stort, men här kan man stoppa in favoritboken om man inte vill att den ska bli vågig, eller en kamera som behöver torka till. Lampan värmer och drar ur fukten. Det är inte särskilt effektivt, men definitivt behövligt.
Badrummet. Duschen är intressant. Det är inte ett munstycke som hemma, utan et tropiskt regn som strömmar från en sil lika stor som taket. Riktigt härligt. Fast när man kommer ut ur duschen blir man genast ännu blötare av fukten. Jag längtar tills jag får slänga mig i sjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar