Vi väcktes dock väldigt tidigt eftersom vi i dag ska gå på vår längsta vandring. De varnade för den i går kväll. Tre timmar i gassande solsken utan möjlighet till skugga och på besvärlig stig. Det finns ingenting i världen som skulle kunna hindra mig från vandringen, men jag stoppar ner ett paraply för säkerhets skull – det borde ju kunna ge lite skugga om det blir på tok för varmt.
Härligt att mötas av en så ståtlig syn redan vid landstigningen. En galapagos falk.
Även här finns det gott om leguaner.
Slappa är de också. Kan inte låta bli att tänka på tonåringar.
Det här sjölejonet ser nästan ut att vilja ha en puss.
Españolahärmtrast .
Galapagosduva. Vackrare får man leta efter.
Amerikansk strandskata.
De här fåglarna är så fina och påminner om hemma.
Camilo håller upp en sjöborre som spolats upp på stranden.
Är inte leguanerna vackra i sina färgglada skrudar?
Så här ser stigen ut.
Det gäller att trampa rätt.
En liten lavaödla.
Och så äntligen! Albatross. Just den här sorten heter wave albatross.
Det är en rätt katig rackare som vägrar lämna sin plats på stigen. Han nafsar efter mig när jag försiktigt försöker skynda förbi.
Vi har tur. Albatrosserna har just återvänt till Españiola för att häcka. Här pågår en hälsningsritual där de fäktar med näbbarna mot varandra. Det låter rätt mycket, men är kärvänligt.
Det är vansinnigt vackert på sina ställen. Vi har kommit över till andra sidan av ön och här fläktar det. Dessutom har det kommit moln. Den här vandringen blir nog inte så farligt varm ändå.
Albatrosserna är så vackra när de flyger.
De liksom bara svävar förbi.
Här är det också väldigt vackert. Tittar man väldigt noga bland klipporna så kan man se ett helt gäng med leguaner som tycks ha somnat intill varandra.
Den här leguanen värmer sig. Kanske tänker den på nästa dopp i vågskummet och på allt gott sjögräs den ska äta under ytan.
Allt är stilla utom vågorna
Men så plötsligt stöter en våg upp ur ett hål i klipporna och fräser rakt upp som en gejser.
”Men kom nu då”, tycker Camilo.
Även på den här sidan av ön finns det häckande albatrosser.
Kanske tycker de att vi är lite i vägen.
Det känns som om vi har gått runt ön, men i själva verket är den väldigt stor och vi har bara rört oss på en liten liten del.
Äntligen får jag se en nazcasula på nära håll.
Och en väldigt lurvig unge. Den är lite upprörd eftersom två leguaner just har passerat precis akter om stjärten.
De är inte lika spännande som de blåfotade sulorna, men väldigt ståtliga.
Här försöker en leguan göra en grotta till sina ägg.
Nazcasulor.
Man kan nästan tro att leguanen har lagt upp sig där för att bli bra på bild.
Vattnet ser så härligt ut. Jag längtar efter att få bada och vet att jag kommer att få hoppa i från skeppet när vi kommer tillbaka. Dessutom ska det bli snorkling i eftermiddag.
Slagsmål. Det går riktigt vilt till.
Men den här lavaödlan har hittat sin alldeles egna plats där ingen annan kan störa.
Tre timmar senare. Vi är nästan tillbaka vid pangan och ingen har fått solsting. Jag är imponerad av maken som har traskat runt med feber och taskig mage.
Så där. Dags att knäppa på sig flytvästen och sätta sig i pangan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar