Jag vaknade vid midnatt av att motorerna slogs på och det är först när vi äter frukost som båten kastar ankar utanför Santa Fe. När vi tar oss in till land får vi äntligen se något som jag verkligen har längtat efter – en blåfotad sula.
Här har ett sjölejon strukit med.
Tänk den som fick hoppa i och ta ett bad. Fast jag vet att vi ska få snorkla lite senare.
Galapagos lava lizard.
Det här är min plats. Stick och hitta dig en egen!
Galapagos härmtrast. Vi blir uppmanade att hålla i vattenflaskorna och att inte ge fåglarna något vatten. Camilo påstår att de kommer att picka på våra kinder om vi delar med oss. Å andra sidan så får vi ju inte mata någonting och inte ens ha med oss ätbart i land. Vi har blivit uppmanade att aldrig gå vid sidan av stigen, att hålla minst två meters avstånd till djuren. Den som vill ha mobilen med sig måste ha den i flygplansläge. Här ska allting vara på djurens villkor. Vi får inte ens påkalla deras uppmärksamhet genom att försöka prata med dem.
Men det är svårt att låta bli att klappa en sådan här.
Jobbigt att bli väckt när femton personer klampar förbi.
Kaktusarna är stora och omfångsrika här. Jag når inte ens om stammen. Släktet heter opuntia och kallas för prickly pear.
De blommar vackert.
Vid det här laget har jag nästan slutat att lyssna på Camilo. Jag häver i mig vatten, torkar svetten ur pannan med tröjan och önskar att det fanns skugga. Solstinget har aldrig känts närmare.
Den här landlevande leguanen har hittat skugga, men till skillnad från mig så behöver inte den hålla sig till stigen.
En härmtrast som uppenbarligen inte är rädd för taggar.
Väl tillbaka på båten byter vi om för att åka halvvägs tillbaka till stranden. Vi hade hoppats på att ha lekande sjölejonungar omkring oss, men så blir det inte. Vi får dock se massor av fina fiskar, en 2,5 meter stor haj på bara ett par meters avstånd och en riktigt stor havssköldpadda. Underbart!
