När vi kommer tillbaka vid lunchtid är det betydligt tjockare med folk på gatorna. Vi får kliva av bussen och gå de sista kvarteren eftersom innerstan är avstängd för trafik på grund av långfredagsprocessionerna.
Innan vi ger oss ut på stan försöker vi hittar en lunch-servering och hamnar på ett inomhustorg i Biskopspalatset. Vi – som inte förstår spanska – dividerar en bra stund med kyparen – som inte förstår engelska. Till slut beställer vi fisksoppa. Inbillar vi oss. I själva verket har vi beställt trerätters med soppa, stekt forell och efterrätt.
Man kan nästan tro att det är ku klux klan som bestämt sig för lite klatschigare färger. Men de lila strutgubbarna är ett minne från tiden då fängslade som skulle avrättas kläddes så här innan de tvingades marschera genom staden.
Förr predikade prästen påskens budskap i kyrkan.
Tanken med påskprocessionen är att göra budskapet mer greppbart och levande – att få betraktarna att verkligen förstå Jesus lidande på väg mot Golgata.
Jag kom inte ens i närheten av processionen och klickade blint med kameran ovanför huvudet. Här blev det en ung pojke på pappas axlar som fångades. 
Och en man som inte heller hade en chans att tränga sig igenom publikhavet.
När vi hade tittat färdigt gick vi på upptäcktsfärd. Jag blev förtjust över alla pelargonprydda balkonger. Jag har nog aldrig sett så många balkonger med just pelargoner i någon annan stad. 
Silvriga blad mot vitsilvrig byggnad.
Basilica del Voto Nacional.
Ett besök på apoteket. Jag gör inte om misstaget med Mygga från resan till Costa Rica. Jag hoppas att det inhemska myggmedlet Detan ska vara betydligt effektivare. 
Vy över en liten del av Quito.
I morgon ska vi upp på den där toppen mitt i bilden.
Hotellets restaurang och frukostmatsal.
Här är det säkert jättemysigt att slå sig ner med en bok, men när solen skiner blir det olidligt hett. 
Fast det är härligt med ”växthustak”.
