Vilken bonus! I Ecuador finns det många kommersiella rosodlingar och efter marknaden i Otavalo får vi besöka en stor rosindustri. Det är något som inte ingick i resan från början och vi är flera i gruppen som har hoppats på att det här ska kunna bli av.
I Costa Rica kom bananerna åkande i sådana här liftar. Här är det tydligen samma sak med rosor.
Vad sägs om två meter höga rosor? Det är så häftigt!
Eftersom vi befinner oss vid ekvatorn så växer rosorna rakt upp utan att försöka dra sig åt något håll. Det är därför det är så gynnsamt att odla rosor här. Dessutom är klimatet uppe i bergen perfekt för rosor. Den här odlingen ligger på 2 600 meters höjd.
Här har en ny odlingsyta anlagts. Plantorna kan producera i tio år, men byts oftast ut efter sju.
Det är inte någon ekologisk rosodling, men enligt Martin Perujo, ägarens svärson, som guidar oss försöker de att vara så miljövänliga som möjligt. Stjälkar och blad som kasseras går till komposten för att bli till ny jord.
Plantorna skördas en gång i kvartalet.
Nyplockade rosor som väntar på att tas om hand.
Tänk om man kunde få plocka åt sig några rosor … Vi får veta att amerikaner vill ha stora blommor med korta stjälkar. Ryssarna vill också ha stora blommor, men riktigt långa stjälkar. I Europa är vi lite mer mitt emellan och vill ha lagom stora blommor med lagom långa stjälkar.
Här mäts och sorteras rosorna efter längd.
Paketering.
När buntarna är färdiga sågas stjälkarna rakt av med bandsåg. Det ska ge bästa möjliga hållbarhet när de skickas till USA, Europa och Ryssland.
Efter besöket i ”fabriken” får vi äta lunch i familjens hacienda. Fontänen ska alltid vara igång och beströdd med rosblad. Tyvärr gick den sönder i går och ska repareras i morgon.
Vi serveras en fruktdrink med goda tilltugg. Piroger, lokalt tillverkad ost och goda smördegskex.
Matsalen är översållad av rosor. Vi bjuds på en riktigt god soppa med quinoa till förrätt och får grillad kyckling till huvudrätt. Efterrätten består av trädtomat och inkokt babaco.
Efter måltiden går vi runt i huset och tittar på alla vackra arrangemang. Här råder det definitivt ingen brist på levande blommor.
Familjens privata kapell.
Hit kommer det en präst för att hålla gudstjänst någon gång varje månad.
Och så rosutställningen. Här skulle i alla fall jag kunna gå omkring hur länge som helst.
Den här polkagrismönstrade rosen blev min favorit. Så härligt med sina stora, mönstrade blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar