Jag skulle titta på stammar hur länge som helst. Det är så vackert med alla nätverk av små små löv som slingrar sig uppför barken.
Det är tidigt och fortfarande fuktigt efter natten.
Innan vi lägger till på andra sidan Napofloden åker vi till ett ställe där den höga flodbanken innehåller en särskild sorts lera.
Det är inte så lätt att se, men leran lockar papegojor av olika slag som kommer för att äta av den.
Papegojorna får tydligen i sig rätt mycket gifter när de äter omogen frukt. Med hjälp av leran gör de sig kvitt gifterna och kan äta mer giftig frukt.
En vacker flodbåt passerar. Det skulle vara roligt att så hytterna. ”Jollen” är imponerande stor.
Vårt stora utflyktsmål är indianbyn Sani Isla. De som bor här och äger området verkar för att bevara ett stort område regnskog som oljeindustrin vill exploatera.
Vår guide för dagen.
Cirka 300 familjer bor i och omkring så här finns även en skola för barn i olika årskurser.
Fast det är tydligen inte så lätt att locka lärare hit.
Vår guide har macheten med sig och visar runt bland odlingarna.
Här är det inga trädgårdsland av den typen vi är vana vid. Jag hade nog inte kunnat lista ut att det här är en odling.
Vi får testa att gräva upp kassavarötter.
Den här kapseln innehåller vita chokladbönor.
Ananas.
Det här är frökapslar från en kalla.
Fröerna används som pärlor och det kan hända att jag råkade få med mig ett frö …
En sorts ingefära.
Och bäst av allt – sockerrör.
Höna med kycklingar som nästan försvinner i gräset.
I det lilla huset finns byns enda dator med internetuppkoppling.
I hyddorna driver byns kvinnor ett gemensamt projekt. De tillverkar smycket av fröer.
Det finns mycket att välja på. Nästan alla pärlor är egentligen fröer.
Här är köksavdelningen och en hängmatta för små barn.
Här har en liten kille hittat en stor bit sockerrör som blev över när vi hade provsmakat. Jag förstår honom – det är verkligen saftigt och gott!
Vi ska tydligen äta lunch här. Jag är definitivt beredd att testa chokladbönorna. Men ingenting i världen kan få mig att smaka de feta larverna. I synnerhet inte efter att vår reseledare Lisa har visat hur de ser ut medan de fortfarande lever.
Paketen på grillen innehåller tilapiafisk och hackat palmhjärta.
Och är kommer maten.
Jag ser verkligen fram emot tilapian, eftersom jag sedan tidigare vet att den är jättegod. Vår brittiske guide hävdar att larverna ska stoppas i munnen hela och att de smakar som bacon, men Lisa verkar inte hålla med när hon testar. Enligt maken som satt bredvid henne så osade svordomarna, även om de var knappt hörbara.
Då är förmiddagens äventyr slut och vi paddlar återigen genom den grunda fåran.
En kolibri har byggt på under ett palmblad. Ungen har nästan blivit för stor för boet.
Vattenhyacinter.
På seneftermiddagen blir det ännu en utflykt. Vi ska titta på apor. Men inga apor visar sig det första stället.
Till slut får vi dock se apor, men vid det laget är det lite för mörkt för kameran. Dessutom är aporna långt upp i träden, så det är kikaren som gäller när vi titta på bland annat kapucinapor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar