Eftermiddagen ser ut att kunna bli riktigt fin.
Dan inspekterar kanoten innan vi ger oss i väg.
Om möjligt så känns grönskan ännu grönare i dag. Den är så kompakt och fantastisk. Tänk så många djur och insekter som har sina bon där inne bland grenarna och löven.
Vi möter en kanot. Det är så saker transporteras till hotellet. Under de dagar vi är här ser vi både mat- och möbeltransporter via kanot.
Amazonas svar på syren?
Jag älskar färden genom den lilla fåran som förbinder sjön med Napofloden. Jag skulle nog kunna åka här hur många gånger som helst.
Fast det vore ännu roligare om någon kunde tala om vad alla blommor heter.
På sina ställen är det väldigt grunt. Så grunt att vi måste staka oss ut efter en bottenkänning.
Men snart är vi på väg igen.
Ljuvligt!
Vägen mellan den lilla fåran och Napofloden.
I dag korsar vi floden och vandrar på runda flodstenar uppför en backe tills vi kommer till det här tornet mitt i djungeln.
Tornet är 40 meter och har 207 steg. Jag har fruktat lite för det här och börjar bli darris i både ben och mage när jag har kommit halvvägs. Ett par personer vänder och går ner igen, men jag vill se utsikten.
Till slut är jag uppe. Efter att ha suttit på en stol precis mitt på plattformen högst upp ser jag så här kaxig ut.
Det är bara att njuta.
Och titta åt alla väderstreck.
Träden är som ett grönt golv – eller tak om man så vill – över djungeln.
Det känns inte jättebra att upptäcka det här boet en meter från tornets plattform. Men det är tydligen bara vägbin som inte bryr sig om oss.
Det känns betydligt bättre att gå ner, även om det känns lite läskigt.
Tornet är förvånansvärt stabilt. Men så är vajrarna rätt tjocka.
Ser bra ut. Inga rostiga muttrar.
Jag blir alltid lika fascinerad när jag ser oropendolans bon.
Det är inte så konstigt att de kallas för vävarfåglar.
Fjärilar följer oss och passar på att suga i sig svett när vi släpper räcket. Tydligen vill de åt saltet.
Och så äntligen en orm på vägen tillbaka. Men det är inte många sekunder vi får njuta av sikten. Snabbt som bara den ringlar den i väg in i skuggan och mörkret.
Taggar finns det gott om i djungeln. Jag får en snärt av en sådan här precis under ögat. Fy så det svider.
Till slut är vi tillbaka kanoten och korsar på nytt Napofloden.
Vid det här laget har det hunnit bli riktigt mörkt i fåran.
Vi ser hotellet på avstånd, men dit ska vi inte. Inte än i alla fall.
Utrustade med ficklampor ger vi oss på nytt in i djungeln för att uppleva nattlivet. Här är det en skorpinjonspindel som nästan smälter in i barken.
En liten groda vaktar i ett hål.
Smokey jungle frog.
Spindel med bra grepp.
En av många syrsor.
En riktigt skojig liten insekt. Leaf mimicking katydid.
Tarantella.
Svamp. Den är svårt att se, men om man tittar noga kan man se hur sporerna svävar ut i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar