Rucu Pichincha

Lördag 4 april 2015 Dags att testa höjdrädslan och sätta sig i en gondol för att åka upp på vulkanen Rucu Pichincha.

Det gick riktigt bra och det var nästan som att vara i Österrike när jag såg korna som betade i sluttningarna.

Eller kanske Sverige – för det är ju faktiskt lupiner som växer i slänten.

Jösses så vackert! Vilken tur att dagen är klar och att molnen inte ligger som ett lock över Quito. Vi befinner oss 4 050 meter över havet.

Vi kommer inte ända upp till toppen. Fast mannen som verkar ha sprungit hela vägen upp och bara fortsätter hamnar kanske där så småningom … om han nu kan klättra.

Det kan inte ha varit alldeles enkelt att montera kommunikationstornen här uppe.

Det är först här som jag inser vilken stor stad Quito verkligen är.
 
4,4 mil med tät bebyggelse på platån uppe bland bergen.

Här samsas två miljoner invånare.

Solen tittar fram och molnen lyfter en aning.

Här skulle det inte vara svårt att plocka blommor till en midsommarkrans.
 
Rödklöver och någon sorts fibbla i ängsgräset.

På väg tillbaka. I fjärran syns en nyare del av Quito med skyskrapor.

Här känns det inte särskilt högt till himlen.

Väl tillbaka blir det en ny tur till Biskopspalatset där vi testar restaurangen Café Del Fraile.

Såsen aji verkar höra till varje måltid och står den inte redan framme så bärs den in med brödet. Jag tycker att den är lite väl stark – i synnerhet den vi fick här.

Men maten var riktigt god.